Svea hovrätt dömer en av de tilltalade i "Romario-målet" för mord och försök till mord i två fall. Hovrätten frikänner samtidigt två andra som stått åtalade för medhjälp till nämnda brottslighet
(B 2330-09)

Utredningen i hovrätten har varit densamma som vid tingsrätten. Den nu i hovrätten dömde har dock i hovrätten blankt återtagit ett tidigare erkännande av att det varit han som med kniv stuckit ner Romario och ytterligare två personer.

Hovrätten har gjort en annan bedömning av utredningen i målet än den tingsrätten gjort när det gäller åtalet mot den nu dömde.

Hovrätten har funnit utrett att Romario och hans kamrater blivit utsatta för ett överraskande och samordnat angrepp med bl.a. knivliknande föremål på den plats där de fått motorstopp, att angriparna varit minst två till antalet och anlänt till platsen tillsammans med ett större sällskap, att angreppet skett i omedelbar anslutning till angriparnas ankomst till platsen, att det sällskap med vilka angriparna anlänt - en kort tid före angreppet - samlats i Husby till ett möte med i vart fall Romario samt att Romario låtit meddela en person i angriparnas sällskap om det mellankommande motorstoppet. Hovrätten har vidare funnit utrett att såväl mötet i Husby som den efterföljande förflyttningen till brottsplatsen tillkommit primärt i den nu dömdes intresse och det i anledning av en händelse tidigare under natten då en person i Romarios sällskap skadat den nu dömdes ena öga i ett bråk. Hovrätten har därigenom funnit den nu dömde vara den person ur angriparnas sällskap som haft det uttalat starkaste motivet för att iscensätta det överraskande angrepp, till följd varav Romario blivit dödad och två ytterligare personer fått livshotande skador.

Härutöver har hovrätten beaktat andrahandsuppgifter, enligt vilka den nu dömde pekats ut som den som knivhuggit målsägandena samt förekomsten av Romarios blod på den nu dömdes ena skosnöre. Därutöver har hovrätten fäst avseende vid att den nu dömde samma dag som gärningen ägde rum anmält sig hos polis och vid det tillfället och i efterföljande fem polisförhör erkänt att han knivhuggit flera av målsägandena. Det förhållandet att den nu dömde återtagit sitt erkännande har hovrätten, med hänsyn till omständigheterna, lämnat utan avseende. Vidare har hovrätten fäst avseende vid att den nu dömde redan i det första polisförhöret uppgivit att han använt sig av morakniv. Kniven har visserligen aldrig återfunnits. Däremot påträffades på brottsplatsen en knivslida hörande till just en morakniv. 

Hovrätten har sammanfattningsvis funnit det ställt utom rimligt tvivel att den nu dömde tillsammans med annan eller andra huggit, och i något fall även skurit, Romario och två andra personer. Även om utredningen starkt talar för att den nu dömde är den som huggit samtliga tre personer har hovrätten funnit det inte helt kunna uteslutas att medangriparen/-na också brukat våld med ett knivliknande föremål. Eftersom den nu dömde själv använt sig av ett knivliknande föremål vid angreppet, kan det varken ha tett sig överraskande eller främmande för honom om eventuellt också medangriparen/-na gjort det. Såsom åklagaren utformat åtalet i hovrätten ska den nu dömde hållas straffrättsligt ansvarig för allt det våld som målsägandena blivit utsatta för under angreppet. 

Omständigheterna ger vid handen att den nu dömde i vart fall ställt sig fullkomligt likgiltig inför om målsägandena skulle överleva eller inte. Hovrätten har därför bedömt gärningarna som uppsåtligt dödande och försök till uppsåtligt dödande. Hovrätten, som inte funnit att brotten kan betraktas som mindre grova, har därför rubricerat gärningarna som mord och försök till mord. 

Hovrätten har funnit att straffvärdet för den brottslighet som den nu dömde ska dömas för uppgår till 14 års fängelse för en vuxen person. På grund av hans ålder (18 år vid gärningstillfället) sätts fängelsestraffets längd till 7 år.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Christine Möller, Agneta Fergenius och Christian von Szalay samt nämndemännen Anders Henriksson och Kitty Ericsson. Avgörandet är enhälligt.