JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.
The tool enables a direct, mechanical translation of the text to be made on the website. Neither the Swedish Courts Administration nor any other authority within the Courts of Sweden (Sveriges Domstolar) can be held liable for the correctness of the translation.
Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten att det inte fanns anledning att jämka skadeståndsskyldigheten och ansåg att det inte var oskäligt att - trots beloppens storlek - utdöma de belopp som Försäkringskassan hade yrkat. I domen ålades de tilltalade således att utge drygt 34 respektive 36 miljoner kr.
Huvudmannen hade åberopat Försäkringskassans bristfälliga rutiner som ett medvållande som skulle reducera hans ansvar. Hovrätten delade inte den uppfattningen utan konstaterade att det var just bristerna som huvudmannen hade under närmare två års tid utnyttjat och som hade möjliggjort brottsligheten.
Huvudmannen hade vidare gjort gällande att det fanns förmildrande omständigheter i form av att han hade medverkat i polisens utredning och underlättat att klarlägga omfattningen av hans brottslighet. Hovrätten ansåg emellertid att det inte var fråga om att han frivilligt hade angett sig utan hans medverkan hade skett först sedan Försäkringskassan hade börjat utreda hans brottslighet och gjort polisanmälan.